Den här boken läste jag ut för bara nån vecka sedan.

Namn: döden i dina ögon

Serie: döden i dina ögon (del 1)

Författare: Rachel Ward

Översättare: Barbro Lagergren

Handling: Sedan dagen hennes mamma dog har Jem vetat vad siffrorna hon ser i människors ögon betyder. Det är datumet de ska dö. Jem försöker hålla sig undan andra människor så gott det går för att inte behöva se dom i ögonen. Men en dag träffar hon Spider. Han är lång, rastlös och fast besluten att de ska bli vänner. Och kanske mer. Om hon bara inte hade sätt hans siffror...
En dag blir dom vittnen till något som tvingar dom att lämna London och bege sig ut på vägarna. De flyr för sina liv, men nedräkningen har börjat.

Smakprov: (Spoiler varning!) 081209..081209..081209 överallt i kön såg jag samma siffror. Alla skulle dö.. idag. Jag kände hur jag började svettas. "Spider, vi går härifrån" sa jag. Men han lyssnade inte, han var helt inne i sin diskution om hur dyrt det var. Utan att tänka efter höjde jag handen och slog till honom hårt i ansiktet. " Vad i helvete gjorde du så där för!?" sa Spider. "Jag var tvungen att få dig att lyssna. Vi måste härifrån. Nu." Jag började dra honom med mig bort från London eye och vidare till bron. Vi stannade. " Vad är det som pågår Jem? Vad handlade det där om?" sa Spider. " Ingenting, förlåt" sa jag och tittade på hans kind som börjat svullna. " Ingen fara" sa han och log fortfarande. Och det var där vi stod och lutade oss mot bron och tittade ut över floden när vi hörde smällen och såg London Eye flyga i bitar mitt framför oss.

Den här händelsen utspelar sig egentligen på flera sidor. Men jag förkortade det och skrev lite med egna ord.

+ Jag vet inte riktigt vad jag ska ge för speciel plusgrej. Jag tyckte hela boken var bra. Men jag kan ge ett plus för framsidan.

- Jag vet heller inte vad jag ska ge för minus.

Egna tankar: Den här boken var otroligt bra! Asså man hatar verkligen polisen och blir skitsur för att ingen fattar hur ungomarna tänker. Jag blev också skitsur och ledsen för vad som hände i slutet. Fast man egentligen vetat det genom hela boken. Jag trodde faktiskt att dom skulle kunna... Ja, läs boken!

Bokens ordspråk: Man kan inte välja hur och när man ska dö. Det enda man kan bestämma är hur man ska leva. Johan Baez