Namn: När hundarna kommer
Författare: Jessica Schiefauer
(författaren till Pojkarna, vinnare av Augustpriset 2011)
Handling:
Den här sommaren
älskar
två unga människor varandra
bortom sans och vett.
Den här sommaren
misshandlas
en ung pojke till döds
vid en stilla insjö.
Ester och Isak. Isak och Ester. Två unga människor i ett litet samhälle i Sverige. Småstadstristessen den här våren löper sida vid sida med de nynazistiska strömningar som blir allt synligare: Ett hakkors i svart bläck på mattebokens pärm, en torshammare om halsen, skrålande fyllesång om fosterlandet på festerna.
När Ester och Isak en vårkylig kväll möts på en av festerna vid sjön förändrar de varandra. Deras förälskelse väcker dem till liv.
Ester sover allt oftare över i Isaks pojkrum, äter frukostmackorna vid hans köksbord.
Isak har en lillebror som heter Anton.
Och det här är berättelsen om Esters och Isaks stora kärlek. Och det är berättelsen om när Anton tog en annan människas liv.Smakprov:
"Och när hundarna kommer, när de springer genom trädgården, då är dörren fortfarande stängd och låst. De kommer runt husets hörn, de tunga tassarna gör stora avtryck i den vita snön. Med blottade tänder kommer de, med rött tandkött, med ögon tomma som skotthål. De är inte människor, de kan inte prata, de vet bara att huset är hotat. En hund ser bara svartvitt, en hund urskiljer inga nyanser. Den hugger."
Egna tankar:
Fantastiskt vackert språk. Nästan som poesi fast mer förståligt. Metaforerna gör hela berättelsen väldigt vacker samtidigt som den är väldigt hemsk. Jag skulle nästan vilja säga att boken är rakt igenom sorglig men det är inte riktigt sant. Det finns små stunder av lycka och hopp. Kanske är det en klockren beskrivning av livet i alla fall för de som upplever sådan stark kärlek för en familjemedlem eller en älskare. Berättarperspektivet är allvetande vilket jag verkligen inte är van vid. Men desto längre in i boken man kommer desto mer inser man hur genomtänkt det valet är. Detta är en berättelse man får ta del av på avstånd det finns inget du eller jag. Otroligt vackert omslag och beskrivningen av handlingen är oemotståndlig. Det finns två huvudkaraktärer och det är sjukt att se hur mycket händelser genom boken förändrar dem och hur de påverkar människorna runt omkring dem. Man vet att detta sker i världen vilket gör boken väldigt verklighets-trolig. Faktum är att Schiefauer baserat denna bok på händelser från sin hemort och ur sitt förflutna. En vacker och välkomponerad berättelse men som sagt väldigt mörk och sorglig.
