fredag 15 juli 2016

GLASSVÄRDET



Tack Modernista för detta recensionsexemplar, ni är fantastiska!

Namn: Glassvärdet

Författare: Victoria Aveyard

Originaltitel: Glass Sword

Översättare: Katarina Falk

Serie: Röd drottning trilogin (Del 2)

Handling: 
Mare Barrows blod är rött - färgen hos vanligt folk - men hennes silverförmåga, kraften att styra blixten, har förvandlat henne till ett vapen som kungahuset försöker kontrollera. Härskaren kallar henne en omöjlighet, en bluff, men när hon flyr från Maven, prinsen - vännen - som bedrog henne, upptäcker Mare något häpnadsväckande: Hon är inte den enda i sitt slag.
Jagad av Maven, nu en hämndlysten kung, ger sig Mare ut för att söka upp och rekrytera andra röd-och-silver-krigare till kampen mot hennes förtryckare. Men Mare inser att hon befinner sig på en livsfarlig väg, där hon riskerar att bli just det slags monster hon försöker besegra.
Kommer hon att krossas under tyngden av de liv som upproret kostar? Eller har hon härdats för gott av allt svek och förräderi?

"Om jag är ett svärd är jag ett svärd av glas och jag känner redan hur jag börjar splittras."

Egna tankar:
En brilliant historia som när man studerar närmare är fantastiskt genomtänkt. En berättelse som utspelar sig långt efter vår tid men ändå speglar de konflikter vi har i dagens samhälle. En författare som kommer med ännu en uppslukande samhällskritisk skildring av det samhälle vi lever i. I världen Victoria Aveyard målar upp är det blod som spelar roll. Föds du med silverblod får du garanterat ett rikt liv med alla världens bekvämligheter. Föds du med rött blod får du om du har tur ett liv i slummen och om du har otur skickas du iväg till skyttegravarna. Men när Mare Barrow, en röding visar sig ha minst lika häpnads väckande krafter som silvrarna och dessutom inte är ensam med mutationen står samhället inför en revolution. En revolution som kan göra att rödingarna äntligen får en värdig plats i samhället. Men många röda är arga på silvrarna och kanske har de rätt att vara det. Ett samhälle där röda står med makten och silvrar lever i slummen hotar runt hörnet. Mare önskar sig innerst inne ett samhälle där blod inte ska spela någon roll. Ett samhälle där alla ska behandlas på lika villkor och dömmas efter handlingar och inte blod. Jag vill samma sak som Mare. I dagens samhälle döms folk efter etnicitet, hudfärg, läggning, kön och mycket mer. Vi har partier i riksdagen som står för att vissa människor är mer värda än andra. Vi har alla läst om konsekvenserna av detta tänkande. Förintelsen som dödade miljontals oskyldiga får aldrig någonsin glömmas bort. För det är då historien riskerar att upprepa sig. Hur folk med denna bakgrundsfakta kan bli så förblindade av reklam och propaganda är skrämmande. Jag tänker fortsätta kämpa för en jämnlik värld och detta är en bok-serie i rätt riktning. 

Förutom detta bakomliggande budskap tar boken upp känslan av att bli förråd av hela världen och att inte kunna lita på någon. Även känslan av att vara annorlunda tas upp och jag tror många kan känna igen den känslan. Men trots alla dessa känslor slutar Mare aldrig kämpa för den värld hon vill vara med och förändra. Ge aldrig upp.

Handlingen slutar aldrig att överaska och denna berättelse är allt annat än förutsägbar. 

Det enda negativa jag upplevde var vissa lite långtråkiga beskrivningar. Jag ska dock erkänna att jag sträckläste denna bok och jag vet mycket väl att en bok inte kan vara rent igenom spännande. Det måste finnas med beskrivningar och förklaringar.  

Jag vill avsluta med att påpeka hur hänsynslöst Victoria Aveyard avslutar denna bok. Slutet kunde omöjligen varit mer spännande och jag blir nästan galen när jag tänker på att del 3 inte ens kommit ut i USA än. Jag rekommenderar denna serie och har ni läst Röd drottning kommer ni knappast avstå från att läsa denna spännande fortsättning. Trevlig läsning önskar jag er!

Nu läser jag Skärvor av minnen av Laurie Halse Anderson.

  

onsdag 22 juni 2016

NÄR HUNDARNA KOMMER





Namn: När hundarna kommer

Författare: Jessica Schiefauer 
(författaren till Pojkarna, vinnare av Augustpriset 2011) 

Handling:
Den här sommaren
älskar
två unga människor varandra
bortom sans och vett.

Den här sommaren
misshandlas
en ung pojke till döds
vid en stilla insjö.

Ester och Isak. Isak och Ester. Två unga människor i ett litet samhälle i Sverige. Småstadstristessen den här våren löper sida vid sida med de nynazistiska strömningar som blir allt synligare: Ett hakkors i svart bläck på mattebokens pärm, en torshammare om halsen, skrålande fyllesång om fosterlandet på festerna.
När Ester och Isak en vårkylig kväll möts på en av festerna vid sjön förändrar de varandra. Deras förälskelse väcker dem till liv.
Ester sover allt oftare över i Isaks pojkrum, äter frukostmackorna vid hans köksbord.
Isak har en lillebror som heter Anton.
Och det här är berättelsen om Esters och Isaks stora kärlek. Och det är berättelsen om när Anton tog en annan människas liv.

Smakprov:
"Och när hundarna kommer, när de springer genom trädgården, då är dörren fortfarande stängd och låst. De kommer runt husets hörn, de tunga tassarna gör stora avtryck i den vita snön. Med blottade tänder kommer de, med rött tandkött, med ögon tomma som skotthål. De är inte människor, de kan inte prata, de vet bara att huset är hotat. En hund ser bara svartvitt, en hund urskiljer inga nyanser. Den hugger."

Egna tankar: 
Fantastiskt vackert språk. Nästan som poesi fast mer förståligt. Metaforerna gör hela berättelsen väldigt vacker samtidigt som den är väldigt hemsk. Jag skulle nästan vilja säga att boken är rakt igenom sorglig men det är inte riktigt sant. Det finns små stunder av lycka och hopp. Kanske är det en klockren beskrivning av livet i alla fall för de som upplever sådan stark kärlek för en familjemedlem eller en älskare. Berättarperspektivet är allvetande vilket jag verkligen inte är van vid. Men desto längre in i boken man kommer desto mer inser man hur genomtänkt det valet är. Detta är en berättelse man får ta del av på avstånd det finns inget du eller jag. Otroligt vackert omslag och beskrivningen av handlingen är oemotståndlig. Det finns två huvudkaraktärer och det är sjukt att se hur mycket händelser genom boken förändrar dem och hur de påverkar människorna runt omkring dem. Man vet att detta sker i världen vilket gör boken väldigt verklighets-trolig. Faktum är att Schiefauer baserat denna bok på händelser från sin hemort och ur sitt förflutna. En vacker och välkomponerad berättelse men som sagt väldigt mörk och sorglig.