Namn: Delirium

Författare: Lauren Oliver

Översättare: Helena Ridelberg

Handling:

Förr i tiden var kärlek det viktigaste i världen. Människor gjorde vad som helst för den. De kunde ljuga för kärlekens skull. Till och med döda.
Men allt är annorlunda nu. Kärlek är en sjukdom som går att bota. Regeringen ser till att alla genomgår behandlingen när de fyller arton.
Ett liv utan kärlek är ett liv utan smärta. Det är tryggt, förutsägbart och lyckligt.
Lena Haloway har alltid sett fram emot dagen då hon ska bli botad. Men med 95 dagar kvar till behandlingen händer det otänkbara ...

Kärlek är en sjukdom
I hela mitt liv har jag längtat efter att genomgå behandlingen.
Om exakt nittiofem dagar är det min tur.
Då kommer det att bota sjukdomen jag har inom mig.

Snart kommer jag att vara trygg för alltid.
Snart kommer jag att bli lycklg.
Det är vad de alltid har sagt.

Kärlek är ett brott
Jag har alltid trott dem.
Tills nu.
Nu har allting förändrats.

Regeringen kontrollerar allt
Vem kan man lita på i ett samhälle byggt på rädsla?
Hur kan man lära sig att älska när kärlek bestraffar med döden?

Skulle du ge upp eller kämpa emot?

Smakprov: På något vis är jag hemma igen och viskar farväl till honom och känner hans läppar snudda vid mina. Sedan smyger jag in i huset och uppför trapporna och in i sovrummet, och det är inte förrän jag har legat länge i sängen och haft ont som jag inser att min moster och mina lärare har haft rätt när det gäller deliria. När jag ligger där med smärtan som borrar i bröstet och längtan efter Alex som är så stark att det känns som ett rakblad som skär mina inre organ i stycken, är det enda jag kan tänka: Jag kommer att dö av den, jag kommer att dö av den, jag kommer att dö av den. Och det struntar jag i.

- Minuset med den här boken är att det är såå mycket bekrivning. Så mycket att den faktiskt blev tråkig att läsa i på vissa ställen. Framför allt i den första delen. Men när man tagit sig igenom det då är det en jäkligt bra bok! Så spännande, så sorligt! Asså, jag längtar väldigt, väldigt mycket på fortsättningen! För asså slutet, det var så jäkla sorgligt asså! Fy, fy , fy...

+ Snygg framsida är ju alltid ett plus! Men jag tycker faktiskt också att det var en jäkligt smart ide. Alltså själva handlingen. Att kärlek är en sjukdom, riktigt smart!

Egna tankar: Det första jag tänkte på när jag skulle beskriva boken var att den var lite lik Hungerspelen. Regeringen kontrollerar allt.. Japp, om ni läst Hungerspelen fattar ni vad jag menar. Boken var en annorlunda kärleks historia som var riktigt bra och kanske hade varit min favorit bok om det inte varit för att den är lite långtråkig på vissa ställen som jag redan sagt. Läs, läs, läs..

Bokens ordspråk: Vi tänker för mycket och känner för lite. Charlie Chaplin